Hare Nu Så Bra

Pugh Rogefeldt, Janne "Loffe" Carlsson och Jojje Wadenius live i Nyhetsmorgon 2008.

(videon ligger på YouTube)

Vinn Hjärta Vinn

Pugh Rogefeldt, Janne "Loffe" Carlsson och Jojje Wadenius live i Nyhetsmorgon 2008.

(videon ligger på YouTube)

Bra bildspel från Tantogården

Foto Jonny Bjerkman, länk hittad i Pughs gästbok.

Pugh 69 i Eskilstuna

Det är fortfarande tunnsått med info om var Pugh 69 ska spela i sommar men nu säljer iallafall ticnet biljetter till en spelning i Rademachersmedjorna, Eskilstuna den 14 juli kl. 19.30

Eftersom det har sagts att det bara blir fem spelningar så återstår bara att lista ut var de två återstående blir...

Pensionat Warfvsholm

13 juli Pugh, Jojje Wadénius och Janne "Loffe" Carlsson

Pugh gör en 69:a med Jojje och Janne

En lång artikel i helagotland.se. Pugh planerar tydligen en nyinspelning av låtar från "Ja dä ä dä" och "Pughish", nu som då med Janne "Loffe" Carlsson (trummor) och Jojje Wadenius (gitarr).

Om vi förflyttar oss sisådär en 37 år tillbaka i tiden och gör ett tillfälligt besök i Metronomes skivstudio i Stockholm kan vi se en vilt gestikulerande demonproducent Anders Burman göra upp planer för sitt nya stjärnskott, en ung kille från Västerås med dopnamnet Torbjörn Rogefeldt.
Han hade skrivit låtar på svenska och skulle spela in sin första Long Play-skiva. Ingen visste, jo kanske Anders Burman kännde det på sig, att det här var första kapitlet i den svenska rock´n´roll-historia vi känner i dag. Torbjörn kom att bli Pugh med stora delar av det svenska folket, men det var Anders Burman som kom med den geniala idén att plocka in två helt nya medmusiker - den jazzinfluerade trumslagaren Janne "Loffe" Carlsson och den blivande Blood, Sweet and Tears-gitarristen Georg "Jojje" Wadenius.
Tillsammans skapade dessa tre musiker två odödliga plattor i Metronome-studion, ""Ja, dä ä dä" och "Pughish".

Pugh går sin egen väg

(DN)

Pugh Rogefeldts opluggade versioner av
sina äldre låtar fungerar bättre på Mondos scen än på skiva. Och han är en strålande sångare ? när han vill.

Publiken vill höra gammalt, artisten själv vill vidare. Det är åldrande artisters vanligaste dilemma, och sätten att hantera det varierar över hela skalan. Pugh Rogefeldt har alltid hört till de knepiga. Ofta har han verkat skämmas för sina gamla låtar och mer än en gång har han tagit nya karriärsteg som absolut ingen hade väntat sig.

Det märktes redan för trettio år sen, på "Ett steg till", den ambitiösa konserthusturné han gjorde efter att ha slagit igenom med "Bolla och rulla"-albumet och "Dinga Linga Lena"-singeln. Där han snabbt avverkade några favoriter i inledningen, akustiskt, medan resten av showen bestod av nytt material.

I dag är hans tidiga 70-tal hyllat överallt, senaste skivan bygger på gamla låtar och höstens akustiska trioturné följer samma koncept. Men Pugh petar ändå in ett par nya nummer, väljer frikostigt från 1999 års "Maraton" och vägrar konsekvent att hörsamma publikens rop på favoritlåtar. Och visst har han gått in och pillat i några av de gamla texterna?

Så gör man inte om man vill ställa sig in, men Pugh Rogefeldt följer sin egen kompass, nu som då. Väljer hellre rak, trubbig rock än den unge Pughs utflippade kuflåtar.

Men han är fortfarande en strålande sångare, när han vill, och det lilla formatet fungerar betydligt bättre på scen än på albumet "Opluggad" från i somras. Gitarristen Frank Liestam är fenomenal, Pugh själv är inte heller någon dum gitarrist och intimiteten mellan låtarna är sådan att publiken både tjafsar emot och villigt spontansjunger Bernt Staafs "Familjelycka".

Att det spretar lite hit och dit får man ta, hellre det än en artist som går på räls.

Nils Hansson

Flavia Canel
Pughs gitarrist i sommar har en egen tuff hemsida

Dusch
Det finns en recension av boxen på siten "Dusch".

Det mesta av texterna från "Boken i boxen" tycks finnas under denna länk som går till Kottes hemsida. Det är mycket läsvärt men det är nästan i maffigaste laget att läsa på skärmen...

Några av skribenterna: Lars Nylin / Anders Burman / Bo Frölander /Torbjörn Calvero /Ola Salo och Martin Axén, The Ark / Gustav "Dungen" Ejstes/ T P Rogefeldt