Suddiga bilder från Tanto

Det goda bildspelet försvann så nu lägger jag upp några av mina suddiga bilder. Man kan ju ana vad dom föreställer iallafall...

Singeln Sanningen-En stilla havsvals

"Denna singel gavs visst ut, dock utan bild-omslag och i väldigt få exemplar."

Enligt ett mail jag fick.

Jag ska ändra detta på hemsidan vid tillfälle, just nu kan jag inte göra det.

Loffe

Jag hade lilla digital-kameran med till konserten på tantogården, även om jag inte vet om man får plåta. Jag står alltid långt bak på konserter för att (försöka) få bra ljud så bilderna jag eventuellt tar blir inte mycket att ha. Efter konserten var jag iallafall fram och tittade när Loffe plockade ner trum-setet. Och tog ett par kort, på ett log Loffe och det andra blev någorlunda skarpt... Janne "Loffe" Karlsson har spelat med två av mina största favoriter Bosse Hansson i "Hansson&Karlsson" och Pugh Rogefeldt på hans två första LP-skivor. Och på tantogården -06.

Bra bildspel från Tantogården

Foto Jonny Bjerkman, länk hittad i Pughs gästbok.

Unik spelning med Pugh

(Östran/Nyheterna)

Och det var bra. Väldigt bra även om ljudet kunde varit lite bättre. De två första Pughskivorna dominerade spelningen även om det också blev flera låtar från såväl Hollywood, Bolla Och Rulla och ett par från 1999 års utmärkta Maraton.
Och musikerna är hur bra som helst. Jojje Wadenius är tveklöst bland topparna av svenska rockgitarrister (tillsammans med Kenny Håkansson och Janne Schaffer) och Janne "Loffe" Carlsson är suveränt bra trummis. Spelar han trummor? utbrister många förvånat - jo det gör han och han är jäkligt skicklig trummis även idag. Finesserna som finns i de här låtarna satt klockrent.
Jag hade gärna hört alla låtarna från de två första Pughskivorna. Så blev det inte riktigt men vi fick en hel del. Du Tände Lyset Andersson, Love Love Love, Här Kommer Natten, Surabaya Johnny, De E Bra De E Fint, Små Lätta Moln, Föräldralåten, Stinsen I Bro och bland andra pärlor dök också underbara Visan om Bo från tredje albumet upp.
Pugh Rogefeldt är den där sortens rockartist som aldrig är given eller inställsam i sitt sätt att spela. Tvärtom tänjer han och drar i låtstrukturen här och där och lägger till små hyss. Vilket passar alldeles utmärkt i den här konstellationen.

Mäktig allsång när Pugh fyller 37 år som artist

...skriver Corren.

En lite småryckig, men avslappnad och mysig tillställning, som att vara inbjuden i ett vardagsrum fyllt av musikskatter.

Pugh -69 Tantogården 25/8

Pugh är egensinnig som få skriver Stefan Malmqvist Svenska Dagbladet. Och ger en femma i betyg:

...det var när Loffe, Jojje, Pugh och basisten Ulf Jan-son ägnade sig åt att rota i kistan med det gamla den riktiga behållningen infann sig. De spelade inte hela Ja dä ä dä, men nästan. Love, love, love, Du tände lyset Andersson, Surabaya Johnny, Här kommer natten (med Marie Fredriksson), Små lätta moln och Dä ä bra, dä ä fint hanns med.

Vi fick höra Stinsen i bro, Föräldrarlåten, Jag har en guldgruva (återigen med Marie) och en hel del annat skoj.

Jag tycker också att konserten var bra, kanske inte riktigt med samma känsla som dom allra bästa jag varit på (t.ex. Tantogården -03) men med ganska många toppar ändå. Och så var det kul att se Marie Fredriksson. Tantogården är för övrigt en liten pärla.

Ljudet var tyvärr ganska dåligt vilket kanske drog ner en del av helhetsintrycket.

Sång & Gitarr: Pugh Rogefeldt
Gitarr: Jojje Wadenius
Trummor: Janne "Loffe" Carlsson
Basgitarr: Ulf Janson

Gästartist: Marie Fredriksson

Följande låtar spelades (ungefär iallafall)

Love, Love, Love
Du tände lyset Andersson
Jag är en liten pojk
Dinosaurie
Spårljus
Dä ä bra, dä ä fint
Dinga Linga Lena
Hog Farm
Bolla och Rulla
Mitt bästa för dig

Tre barnlåtar av George Wadenius, vad dom nu kan heta ("om jag inte var så ful...", "aj, aj,...", "Kalles klätterträd")

En medelkass lågutbildad man
Föräldralåten
Stinsen i Bro
Surabaya Johnny
Jag har en Guldgruva (med Marie Fredriksson)
Här kommer natten (med Marie Fredriksson)

Extra:
Små lätta moln
Visan om Bo

Peter skriver om Pugh -69 på Liseberg

Rademachersmedjorna 14/7

(Folket)

Warvsholm 13/7

(Gotlands Allehanda)

Premiär för Pugh, Jojje och Loffe - efter 37 år

(Hela Gotland)

En lång artikel

Kotte Management

har presenterat en turneplan för "Pugh -69"

13/07 Gotland, Warvsholm, Klintehamn
14/07 Eskilstuna, Rademachersmedjorna
04/08 Falkenberg, Hwitan
05/08 Göteborg, Liseberg
25/08 Stockholm, Tantogården

Pugh 69 i Eskilstuna

Det är fortfarande tunnsått med info om var Pugh 69 ska spela i sommar men nu säljer iallafall ticnet biljetter till en spelning i Rademachersmedjorna, Eskilstuna den 14 juli kl. 19.30

Eftersom det har sagts att det bara blir fem spelningar så återstår bara att lista ut var de två återstående blir...

Pensionat Warfvsholm

13 juli Pugh, Jojje Wadénius och Janne "Loffe" Carlsson

Pugh 69

Det är tunt med information om var/när man kan se "Pugh 69". Men att det blir en spelning på Liseberg (stora scenen) lördagen den 5 augusti kl 20.00 tycks vara klart.

Marie Fredriksson sjunger Pugh

Marie Fredriksson sjunger tre (!) Pugh-låtar på senaste albumet. Även i övrigt ser urvalet mycket bra ut.

Låtlista:


DIN BÄSTE VÄN [Your Best Friend] Words & music: John Holm.
SOMMARÄNG [Summer Meadow] Words & music: John Holm.
OM JAG VORE ARBETSLÖS [If I Were Unemployed] ("If I Were A Carpenter")
Original Words & music: Tim Hardin.
Swedish lyrics: Cornelis Vreeswijk.
GULDGRUVA [Gold Mine] Words & music: Pugh Rogefeldt.
VEM KAN MAN LITA PÅ? [Who Can You Trust?] Words & music: Mikael Wiehe.
AFTONFALKEN [The Evening Falcon] Words: Ulf Lundell. Music: Pugh Rogefeldt.
INGEN KOMMER UNDAN POLITIKEN [No One Escapes Politics] ("Complainte Pour Ste. Catherine") Original Words & music: Philippe Tatartcheff & Anna McGarrigle.
Swedish lyrics: Ola Magnell.
MAN MÅSTE VETA VAD MAN ÖNSKAR SIG [You Have to Know What You Wish For] Words & music: Mikael Wiehe.
DEN ÖDE STRANDEN [The Deserted Beach] Words & music: John Holm.
HÄR KOMMER NATTEN [Here Comes the Night] Words & music: Pugh Rogefeldt.

Legendarer på Warfsholm

(Gotlands allehanda)

Nu återförenas Pugh Rogefeldt, Loffe Carlsson och Jojje Wadenius för en turné i sommar, och en av spelningarna äger rum på Warfsholm.

Pugh, Loffe och Jojje - en trio som skapade rockhistoria för snart fyrtio år sedan.
Trion spelade tillsammans på Pugh Rogefeldts debutplatta "Ja dä ä Dä" från 1969. Pugh sjöng på svenska och med låtar som "Små lätta moln" och "Dä ä bra, Dä ä fint" betraktas han sedan dess som en nydanare inom popen.

När Pugh Rogefeldt träffade Loffe Carlsson i slutet av förra året var det första gången de sågs sedan 1972. Pugh visste inte om Loffe fortfarande spelade trummor, men kastade fram idén om en turné.
Pugh Rogefeldt, Loffe Carlsson och Jojje Wadenius ska repa en del under våren, och en turné med 5-10 spelningar planeras. Pugh Rogefeldt och Jojje Wadenius har stått på samma scen förut, men i sommar blir första gången hela trion uppträder tillsammas. Tanken är att göra nya versioner av de gamla låtarna och komplettera det med nyskrivet material.
Den 12 juli spelar de på Warfsholm.

Så fick Ja, dä ä dä sitt namn

(helagotland.se)

Pugh påtar på med nya låtar

(VLT)

Pugh gör en 69:a med Jojje och Janne

En lång artikel i helagotland.se. Pugh planerar tydligen en nyinspelning av låtar från "Ja dä ä dä" och "Pughish", nu som då med Janne "Loffe" Carlsson (trummor) och Jojje Wadenius (gitarr).

Om vi förflyttar oss sisådär en 37 år tillbaka i tiden och gör ett tillfälligt besök i Metronomes skivstudio i Stockholm kan vi se en vilt gestikulerande demonproducent Anders Burman göra upp planer för sitt nya stjärnskott, en ung kille från Västerås med dopnamnet Torbjörn Rogefeldt.
Han hade skrivit låtar på svenska och skulle spela in sin första Long Play-skiva. Ingen visste, jo kanske Anders Burman kännde det på sig, att det här var första kapitlet i den svenska rock´n´roll-historia vi känner i dag. Torbjörn kom att bli Pugh med stora delar av det svenska folket, men det var Anders Burman som kom med den geniala idén att plocka in två helt nya medmusiker - den jazzinfluerade trumslagaren Janne "Loffe" Carlsson och den blivande Blood, Sweet and Tears-gitarristen Georg "Jojje" Wadenius.
Tillsammans skapade dessa tre musiker två odödliga plattor i Metronome-studion, ""Ja, dä ä dä" och "Pughish".

Pugh springer mellan julborden

(VLT)

Julmys med Pugh på hemmaplan

vlt.se

Pugh går sin egen väg

(DN)

Pugh Rogefeldts opluggade versioner av
sina äldre låtar fungerar bättre på Mondos scen än på skiva. Och han är en strålande sångare ? när han vill.

Publiken vill höra gammalt, artisten själv vill vidare. Det är åldrande artisters vanligaste dilemma, och sätten att hantera det varierar över hela skalan. Pugh Rogefeldt har alltid hört till de knepiga. Ofta har han verkat skämmas för sina gamla låtar och mer än en gång har han tagit nya karriärsteg som absolut ingen hade väntat sig.

Det märktes redan för trettio år sen, på "Ett steg till", den ambitiösa konserthusturné han gjorde efter att ha slagit igenom med "Bolla och rulla"-albumet och "Dinga Linga Lena"-singeln. Där han snabbt avverkade några favoriter i inledningen, akustiskt, medan resten av showen bestod av nytt material.

I dag är hans tidiga 70-tal hyllat överallt, senaste skivan bygger på gamla låtar och höstens akustiska trioturné följer samma koncept. Men Pugh petar ändå in ett par nya nummer, väljer frikostigt från 1999 års "Maraton" och vägrar konsekvent att hörsamma publikens rop på favoritlåtar. Och visst har han gått in och pillat i några av de gamla texterna?

Så gör man inte om man vill ställa sig in, men Pugh Rogefeldt följer sin egen kompass, nu som då. Väljer hellre rak, trubbig rock än den unge Pughs utflippade kuflåtar.

Men han är fortfarande en strålande sångare, när han vill, och det lilla formatet fungerar betydligt bättre på scen än på albumet "Opluggad" från i somras. Gitarristen Frank Liestam är fenomenal, Pugh själv är inte heller någon dum gitarrist och intimiteten mellan låtarna är sådan att publiken både tjafsar emot och villigt spontansjunger Bernt Staafs "Familjelycka".

Att det spretar lite hit och dit får man ta, hellre det än en artist som går på räls.

Nils Hansson

Pugh kan inte låta bli att trilskas

(SvD)

Konsert
pugh rogefeldt
mondo, tisdag
4 Varje gång Pugh Rogefeldt ger sig ut på turné påminns man om att han är en av Sveriges mest egensinniga artister. Oavsett om han har ett rockband bakom sig, eller som nu, kör akustiskt kan han liksom inte riktigt låta bli att trilskas med låtarna och publiken.

Tack för showen, Pugh

(VLT)

Pugh fortsätter att bolla och rulla fram. Efter att ha frälst stad efter stad den senaste månaden (23 gig på 30 dagar) gör Torbjörn "Tobbe" Rogefeldt sista spelningen på sin opluggade turné i morgon fredag (28/10) på Prisma i hemstaden Västerås.

Vid Stockholmskonserten i tisdags gjorde rockhjälten ännu en dundersuccé och bedårade ett fullsatt Mondo med låtar som Hog Farm och Kommunale man trots att det var tisdagskväll och dystert regnade.
Men innan han kunde skapa magi hos den entusiastiska publiken skulle sju gitarrer stämmas, trummor placeras rätt och ljud ställas in. VLT var med hela kvällen backstage.

Intimt med Pugh

(Länstidningen, Östersund)

Opluggad Pugh oförskämt bra

(Västerbottens folkblad)

En avskalad & blottad Pugh

(Länstidningen inför spelningen i östersund)

Pugh utan plugg

(Luleå Kuriren)

Den ena klassikern efter den andra radades upp när Pugh Rogefeldt genomförde den första av två opluggade spelningar i Luleå. Pugh var i god form, rapporterer Norrbottens-Kurirens Rolf Nilsén.

Pugh Rogefeldt med band
Kulturcentrum Ebeneser
Onsdag 19/10?05
Fyra Kurirhästar

...det är ju känsla för feelingen som räknas (enligt oraklet Bert Karlsson) och sånt har Pugh; i sin bakvända keps och sina jeanskläder, mängder av.
Inledningsvis är det bara att räkna in och kryssa för låtarna, en efter en: 1: Bolla och rulla, 2: Dinga linga Lena (?hade jag skrivit den här texten i dag så hade jag nog blivit polisanmäld?), 3: Hog Farm.
Andre gitarristen Frank Liljestrand kommer in på scenen. Snart även den trummis, som jag tyvärr inte förmår uppfatta namnet på.
Trion är därmed komplett. En relativt ny låt heter Lust, hunger, kärlek, törst. Men majoriteten är sånt som publiken högljutt kan sjunga ? eller vissla ? med i. Om den så vill. Och det vill den. Ofta.
De här timmarna med Pugh och hans täta band är att beteckna som en övervägande ganska så informell affär.

Mäktigt och opluggat

(Norrländska Socialdemokraten)

Visst blev det en resa genom många årtionden och allt lät inte som då. Men det är inget man klagar på efter en kväll som denna med bländande musiker.
Det finns definitivt inte många bättre sätt att avsluta en onsdag kväll i Luleå.

Pugh Rogefeldt - lekfull och förkrossande bra

Piteå-Tidningen verkar hittills klart mest positiv till den opluggade turnen:

Scenen är full med gitarrer och på pallen står det www.pugh.se. Han inleder ensam med två 70-talsklassiker, en bluesig "Bolla och rulla" och "Dinga linga Lena", och infriar i princip omedelbart publikens förväntningar. Pughs nasala och särpräglade röst är intakt och han sjunger med stor inlevelse och känsla.
Men det ska bli bättre. När gitarristen Frank Liestam (som ser ut som Neil Youngs hemliga son) ansluter till "Hog farm" blir det ordentligt tryck och till den nya larmrockiga "Kärlek och törst" dunkar Benna Sörman taktfast skinn. En hel liten orkester och som det svänger. Och publiken får med jämna mellanrum sjunga med.

Pugh Rogefeldt har en fantastisk låtskatt att ösa ur och han förtrollar oss med grymma versioner, där gitarrspelet av så väl Pugh som den skicklige Liestam firar ideliga triumfer. I ena stunden snygga plock, i nästa skitigt stök och hela tiden färgat av avspänd lekfullhet. Första set avslutas med en tung och sädig "Visan om Bo".
Som sagt, lekfullt var det, och Pughs mellansnack är stundtals väldigt lekfullt, om än sågningen av gamle Grymlingspolaren Magnus Lindberg är en smula elak. Nå ja!
Andra set inleds annars av allvar med den smärtsamt vackra "Storseglet" och vi blundar tyst till den sorgliga texten.

Repertoaren är blandad och brokig, men det är onekligen det äldre materialet som träffar hårdast. Å andra sidan är framförandet hela tiden vitalt och jag måste än en gång göra high five för gitarrspelet. Och sången! Och låtarna!
"Vår kommunale man" är tungt bluesig med Frank Liestam på lapsteel och "Jag är en liten pojk" svänger grymt skönt. Pugh berättar för övrigt att det var den nu bortgångne trubaduren Bernt Staaf som är upphovsman till den första versen.

Pugh hänger inte med

Tycker Dagbladet. Sundsvall

Det är jag som är Pugh

(Örnsköldsviks Allehanda)

Klassikern ?Bolla och rulla? med endast gitarren som instrument får inleda kvällen, följt av sköna Dinga Linga Lena. Men just då känns det allt lite snopet. Publiken tycks inte vilja komma igång trots den saftiga inledningen. Pugh själv verkar också lätt förvirrad.
Inte förrän kompisarna Frank Liestam och Benna Sörman kommer in på scenen blir det åka av och Pugh tycks få förnyade krafter som han delar med sig av till de 150 personerna i publiken.
Det blir kavalkad i gammalt och nytt. ?Gosse ifrån staden?, ?Vandrar i ett regn? och ?Grävmaskin?. ?Lust, hunger, kärlek och törst? som är alldeles splitterny och inte ens finns på skiva ännu men som inte torde få problem att vinna
recensenternas hjärtan.

En låtocean som måste vårdas bättre

(Sundsvalls Tidning)

Publiken trollbands av Pugh

(Dalademokraten)

Svenska rockens urfader drar ur sladden

(Sundsvalls Tidning)

Pigg Pugh funkar opluggad också

(Gefle Dagblad)

"Bolla och rulla" och "Dinga Linga Lena" kom igång inledningsvis efter att en mobiltelefon ringt och skapat stor munterhet. Och sen klev komp-isarna Frank Liestam och trummisen Benna Sörman in på scenen och det blev tämligen raka rör med alltifrån "Bröllopsklockor" och "Vandrar i ett regn" till Grymlings grymma "Mitt bästa för dig" och "Vår kommunale man".
"Kossorna i hagen" kom mot slutet och som allra sista extranummer valde Pugh att sjunga "Spårljus".
Pugh spelade också en purfärsk låt, "Lust, hunger, kärlek och törst". En höjdare som borde bli en given hit framledes

Jag lämnade konserthuset med ett belåtet leende på läpparna även om min gamla "käpphäst" inte blev spelad, av förståeliga skäl. Jag fick gnola på "Här kommer natten" själv i stället, ända tills jag kom hem och kunde damma av den välmatade Pugh-boxen.
Och så ett viktigt meddelande till fansen som vill ha Pugh i sin vanliga pluggade form: Han släpper en platta med nya rocklåtar någon gång under första halvåret 2006.

Avskalad Rogefeldt

(Norrbottens-Kuriren)

En avskalad Pugh

(Mora Tidning)

PUGH.nu/PUGH.se

Det har börjat hända lite saker på Pughs hemsida. Bl.a. finns en liten dagbok/logg (med foton) från pågående turnen. Och så utlovas det att ett officiellt forum ska staras inom kort (den tidigare länken till forumet på min sida om Pugh är borttagen).

Det blir kanske ett lämpligt tillfälle att att ta bort "mitt" forum. Om inte annat måste jag byta från gratistjänsten "alxnet", den funkar sämre och sämre. Kom gärna med tips om någon välfungerande tjänst.

Pugh satte fart på publiken...

...iallafall så småningom.

Enligt Eskilstunakuriren.

Intim känsla som smittar

Han hanterar kanske inte det helakustiska formatet lika fulländat som idolen Neil Young men älskar alldeles uppenbart att få ge sina finurliga sånger en lite intimare kostym.
Och den känslan smittar.

(Aftonbladet)

Nervig Pugh testar opluggat

Kvällens Eskilstunaspelning är den tredje på Pugh Rogefeldts första akustiska turné någonsin.
- Det känns lite nervigt, säger mannen som var den som öppnade svenskan som rockspråk.

(Folket)

QUETZALA BLANCO expressen...

... var och såg Pugh Rogefeldt på Katalin i Uppsala.

Sen kräktes hon upp följande:

Där står han, Pugh Rogefeldt, 100 år gammal och omringad av lika många akustiska gitarrer.
Han ska spela opluggat för gamla hippies som för länge sedan bytt ut sina linsgrytor och haschkakor mot Kapp Ahl-kläder och stora stark.
Modigt, tycker jag, för det skulle ju vara så
lätt att gömma alla sjuttiotalshits i rött ljus och trummor stora som ölmagar.
Men så kör han både Bolla och rulla (inkokta fisk-låten!) och Dinga linga Lena och låter bara som en trött trubadur på trasig pall.
Alltså, det finns fantastiska gubbrockskonserter episka, vilda, tighta, sexiga, gubbsjuka och gråhåriga.
Och så finns det Pugh en blandning av roliga timmen och musiklektionen i lågstadiet, särskilt när han sjunger att han är en liten gosse ifrån staden. Bah.

Till publikens stora förtret kör Pugh sedan några nya låtar, däribland den skojiga Feta pengar som är en cover på Hoyt Axtons snygga countryklassiker Greenback dollar.
Pugh är bra på att sno, men när han sjunger att det enda han förstår sig på är ett gott starkt vin och en bra låt så tror jag inte riktigt på honom.

Av QUETZALA BLANCO

Jag var ju inte på Katalin och kan inte jämföra med mina roliga timmar eller musiklektioner för länge sen men jag "tror inte riktigt" på QUETZALA BLANCO. För att säga det allra minsta.

Pugh i Go'kväll

Pugh Rogefeldt är kvällens artist och han framför unika versioner av välkända låtar ur hans gedigna låtskatt.

Ikväll kl. 18.15

Opluggad höstturne (uppdaterad)

Nu har national kommit ut med turneplanen för den opluggade turnen:

Det är dags för Svensk rocks allra förste och störste att ge sig ut på en landsomfattande turné där han i sällskap med basist och trummis bjuder på avskalade och nära versioner av väl valda pärlor ur sin gedigna låtskatt.

(OBS: turneplanen har ändrats, ändringar i fet stil)

Turnéplan Hösten 2005:

28-sept Uppsala Katalin
29-sept Köping Ögir Mat & Musik
30-sept Eskilstuna Studenternas Hus
01-okt Sävsjö kulturhus
02-okt Mariestad Björnes
03-okt Lund Stadshallen
04-okt Helsingborg The Tivoli
05-okt Varberg Majas vid havet
06-okt Göteborg Stenhammarsalen
07-okt Alingsås MX Rock?n Roll Bar
13-okt Gävle Gävle Konserthus
14-okt Grängeberg Cassels
15-okt Sundsvall Folkets Park
16-okt Örnsköldsvik Musikhuset
18-okt Piteå Krokodil
19-okt Luleå Ebeneser
20-okt Luleå Ebeneser
21-ok Skellefteå Pinkerton
22-okt Umeå Norrlandsoperan
23-okt Östersund Storsjöteatern
25-okt Stockholm Mondo
26-okt Malmö KB
27-okt Kalmar Kalmarsalen
28-okt Västerås Prisma

Höstturne

Det är lite svårt att få information om spelningar men det har iallafall framkommit att det ska bli en höstturne. Från National:

Pugh ger sig i slutet av september ut på en landsomfattande 5-veckors turné. Upplägg och material hämtas från nyligen utgivna juvelen Opluggad Pugh vilket innebär karriärsammanfattande och mer eller mindre akustiska konserter. Turnépremiär på Katalin i Uppsala den 28 september.

Och enligt Arbetarbladet spelar Pugh även i Gävle:

PUGH ROGEFELDT: Konserthuset, Gävle 13/10

Pughs akustiska arkeologi...

...artikel och intervju i rootsy.nu

Skriven av Christer Ohlsson

På nya albumet »Opluggad« ägnar sig Torbjörn »Pugh« Rogefeldt åt ett stycke akustisk arkeologi. Låtar som legat begravda i skattkammaren under lager efter lager av elektriska gitarrer, dundrande basar, ekon och mullrande trummor i decennier har dragits fram i ljuset och iklätts en ny o-elektrisk skrud. Från början bara med akustisk gitarr, men efter hand också med trummor från Arks Sylvester Schlegel, klaviatur från Micke Lohse och sång från Stefan Sundström, Laleh och Boppers. Ofta med häpnadsväckande resultat som följd.

Rootsy fick ett samtal med chefsarkeologen själv, herr Rogefeldt, och fick reda på de mest otroliga och bisarra saker. Visste du till exempel att den minst sagt utspejsade låten »Mona« från »Bolla och rulla« egentligen handlar om hippierörelsens nedgång och fall?

PUGH KLIPPER BANDET...

Krönika skriven av Hasse Lindell.

Smålandsposten om Opluggad

Även om det är opluggat låter det ganska mycket, Inte minst tack vare Pughs vassa gitarrtoner. Bolla och rulla, dina Linga Lena och Surabaya Johnny funkar riktigt bra i de här versionerna. Kul också att för första gången höra en studioinspelning av Vandrar i ett regn.