Död åt proggen – leve Pugh! skriver Per Bjurman i aftonbladet. Jag vet inte om jag riktigt håller med om det första, däremot det andra!

Ur aftonbladet:

"Musikaliskt bekräftar dessa fyra cd bilden av de inledande åren, mellan 1968 och 1975, som ett fantastiskt kreativt klimax i Rogefeldts karriär.
Har du inte hört de sånger han spelade in under den tiden kommer denna kulturgärning till box att bli din heliga graal i år."

Men min box blev restnoterad hos CDON :-(