Pugh går sin egen väg

(DN)

Pugh Rogefeldts opluggade versioner av
sina äldre låtar fungerar bättre på Mondos scen än på skiva. Och han är en strålande sångare ? när han vill.

Publiken vill höra gammalt, artisten själv vill vidare. Det är åldrande artisters vanligaste dilemma, och sätten att hantera det varierar över hela skalan. Pugh Rogefeldt har alltid hört till de knepiga. Ofta har han verkat skämmas för sina gamla låtar och mer än en gång har han tagit nya karriärsteg som absolut ingen hade väntat sig.

Det märktes redan för trettio år sen, på "Ett steg till", den ambitiösa konserthusturné han gjorde efter att ha slagit igenom med "Bolla och rulla"-albumet och "Dinga Linga Lena"-singeln. Där han snabbt avverkade några favoriter i inledningen, akustiskt, medan resten av showen bestod av nytt material.

I dag är hans tidiga 70-tal hyllat överallt, senaste skivan bygger på gamla låtar och höstens akustiska trioturné följer samma koncept. Men Pugh petar ändå in ett par nya nummer, väljer frikostigt från 1999 års "Maraton" och vägrar konsekvent att hörsamma publikens rop på favoritlåtar. Och visst har han gått in och pillat i några av de gamla texterna?

Så gör man inte om man vill ställa sig in, men Pugh Rogefeldt följer sin egen kompass, nu som då. Väljer hellre rak, trubbig rock än den unge Pughs utflippade kuflåtar.

Men han är fortfarande en strålande sångare, när han vill, och det lilla formatet fungerar betydligt bättre på scen än på albumet "Opluggad" från i somras. Gitarristen Frank Liestam är fenomenal, Pugh själv är inte heller någon dum gitarrist och intimiteten mellan låtarna är sådan att publiken både tjafsar emot och villigt spontansjunger Bernt Staafs "Familjelycka".

Att det spretar lite hit och dit får man ta, hellre det än en artist som går på räls.

Nils Hansson

Pugh kan inte låta bli att trilskas

(SvD)

Konsert
pugh rogefeldt
mondo, tisdag
4 Varje gång Pugh Rogefeldt ger sig ut på turné påminns man om att han är en av Sveriges mest egensinniga artister. Oavsett om han har ett rockband bakom sig, eller som nu, kör akustiskt kan han liksom inte riktigt låta bli att trilskas med låtarna och publiken.

Tack för showen, Pugh

(VLT)

Pugh fortsätter att bolla och rulla fram. Efter att ha frälst stad efter stad den senaste månaden (23 gig på 30 dagar) gör Torbjörn "Tobbe" Rogefeldt sista spelningen på sin opluggade turné i morgon fredag (28/10) på Prisma i hemstaden Västerås.

Vid Stockholmskonserten i tisdags gjorde rockhjälten ännu en dundersuccé och bedårade ett fullsatt Mondo med låtar som Hog Farm och Kommunale man trots att det var tisdagskväll och dystert regnade.
Men innan han kunde skapa magi hos den entusiastiska publiken skulle sju gitarrer stämmas, trummor placeras rätt och ljud ställas in. VLT var med hela kvällen backstage.

Intimt med Pugh

(Länstidningen, Östersund)

Opluggad Pugh oförskämt bra

(Västerbottens folkblad)

En avskalad & blottad Pugh

(Länstidningen inför spelningen i östersund)

Pugh utan plugg

(Luleå Kuriren)

Den ena klassikern efter den andra radades upp när Pugh Rogefeldt genomförde den första av två opluggade spelningar i Luleå. Pugh var i god form, rapporterer Norrbottens-Kurirens Rolf Nilsén.

Pugh Rogefeldt med band
Kulturcentrum Ebeneser
Onsdag 19/10?05
Fyra Kurirhästar

...det är ju känsla för feelingen som räknas (enligt oraklet Bert Karlsson) och sånt har Pugh; i sin bakvända keps och sina jeanskläder, mängder av.
Inledningsvis är det bara att räkna in och kryssa för låtarna, en efter en: 1: Bolla och rulla, 2: Dinga linga Lena (?hade jag skrivit den här texten i dag så hade jag nog blivit polisanmäld?), 3: Hog Farm.
Andre gitarristen Frank Liljestrand kommer in på scenen. Snart även den trummis, som jag tyvärr inte förmår uppfatta namnet på.
Trion är därmed komplett. En relativt ny låt heter Lust, hunger, kärlek, törst. Men majoriteten är sånt som publiken högljutt kan sjunga ? eller vissla ? med i. Om den så vill. Och det vill den. Ofta.
De här timmarna med Pugh och hans täta band är att beteckna som en övervägande ganska så informell affär.

Mäktigt och opluggat

(Norrländska Socialdemokraten)

Visst blev det en resa genom många årtionden och allt lät inte som då. Men det är inget man klagar på efter en kväll som denna med bländande musiker.
Det finns definitivt inte många bättre sätt att avsluta en onsdag kväll i Luleå.

Pugh Rogefeldt - lekfull och förkrossande bra

Piteå-Tidningen verkar hittills klart mest positiv till den opluggade turnen:

Scenen är full med gitarrer och på pallen står det www.pugh.se. Han inleder ensam med två 70-talsklassiker, en bluesig "Bolla och rulla" och "Dinga linga Lena", och infriar i princip omedelbart publikens förväntningar. Pughs nasala och särpräglade röst är intakt och han sjunger med stor inlevelse och känsla.
Men det ska bli bättre. När gitarristen Frank Liestam (som ser ut som Neil Youngs hemliga son) ansluter till "Hog farm" blir det ordentligt tryck och till den nya larmrockiga "Kärlek och törst" dunkar Benna Sörman taktfast skinn. En hel liten orkester och som det svänger. Och publiken får med jämna mellanrum sjunga med.

Pugh Rogefeldt har en fantastisk låtskatt att ösa ur och han förtrollar oss med grymma versioner, där gitarrspelet av så väl Pugh som den skicklige Liestam firar ideliga triumfer. I ena stunden snygga plock, i nästa skitigt stök och hela tiden färgat av avspänd lekfullhet. Första set avslutas med en tung och sädig "Visan om Bo".
Som sagt, lekfullt var det, och Pughs mellansnack är stundtals väldigt lekfullt, om än sågningen av gamle Grymlingspolaren Magnus Lindberg är en smula elak. Nå ja!
Andra set inleds annars av allvar med den smärtsamt vackra "Storseglet" och vi blundar tyst till den sorgliga texten.

Repertoaren är blandad och brokig, men det är onekligen det äldre materialet som träffar hårdast. Å andra sidan är framförandet hela tiden vitalt och jag måste än en gång göra high five för gitarrspelet. Och sången! Och låtarna!
"Vår kommunale man" är tungt bluesig med Frank Liestam på lapsteel och "Jag är en liten pojk" svänger grymt skönt. Pugh berättar för övrigt att det var den nu bortgångne trubaduren Bernt Staaf som är upphovsman till den första versen.

Pugh hänger inte med

Tycker Dagbladet. Sundsvall

Det är jag som är Pugh

(Örnsköldsviks Allehanda)

Klassikern ?Bolla och rulla? med endast gitarren som instrument får inleda kvällen, följt av sköna Dinga Linga Lena. Men just då känns det allt lite snopet. Publiken tycks inte vilja komma igång trots den saftiga inledningen. Pugh själv verkar också lätt förvirrad.
Inte förrän kompisarna Frank Liestam och Benna Sörman kommer in på scenen blir det åka av och Pugh tycks få förnyade krafter som han delar med sig av till de 150 personerna i publiken.
Det blir kavalkad i gammalt och nytt. ?Gosse ifrån staden?, ?Vandrar i ett regn? och ?Grävmaskin?. ?Lust, hunger, kärlek och törst? som är alldeles splitterny och inte ens finns på skiva ännu men som inte torde få problem att vinna
recensenternas hjärtan.

En låtocean som måste vårdas bättre

(Sundsvalls Tidning)

Publiken trollbands av Pugh

(Dalademokraten)

Svenska rockens urfader drar ur sladden

(Sundsvalls Tidning)

Pigg Pugh funkar opluggad också

(Gefle Dagblad)

"Bolla och rulla" och "Dinga Linga Lena" kom igång inledningsvis efter att en mobiltelefon ringt och skapat stor munterhet. Och sen klev komp-isarna Frank Liestam och trummisen Benna Sörman in på scenen och det blev tämligen raka rör med alltifrån "Bröllopsklockor" och "Vandrar i ett regn" till Grymlings grymma "Mitt bästa för dig" och "Vår kommunale man".
"Kossorna i hagen" kom mot slutet och som allra sista extranummer valde Pugh att sjunga "Spårljus".
Pugh spelade också en purfärsk låt, "Lust, hunger, kärlek och törst". En höjdare som borde bli en given hit framledes

Jag lämnade konserthuset med ett belåtet leende på läpparna även om min gamla "käpphäst" inte blev spelad, av förståeliga skäl. Jag fick gnola på "Här kommer natten" själv i stället, ända tills jag kom hem och kunde damma av den välmatade Pugh-boxen.
Och så ett viktigt meddelande till fansen som vill ha Pugh i sin vanliga pluggade form: Han släpper en platta med nya rocklåtar någon gång under första halvåret 2006.

Avskalad Rogefeldt

(Norrbottens-Kuriren)

En avskalad Pugh

(Mora Tidning)

PUGH.nu/PUGH.se

Det har börjat hända lite saker på Pughs hemsida. Bl.a. finns en liten dagbok/logg (med foton) från pågående turnen. Och så utlovas det att ett officiellt forum ska staras inom kort (den tidigare länken till forumet på min sida om Pugh är borttagen).

Det blir kanske ett lämpligt tillfälle att att ta bort "mitt" forum. Om inte annat måste jag byta från gratistjänsten "alxnet", den funkar sämre och sämre. Kom gärna med tips om någon välfungerande tjänst.

Pugh satte fart på publiken...

...iallafall så småningom.

Enligt Eskilstunakuriren.

Intim känsla som smittar

Han hanterar kanske inte det helakustiska formatet lika fulländat som idolen Neil Young men älskar alldeles uppenbart att få ge sina finurliga sånger en lite intimare kostym.
Och den känslan smittar.

(Aftonbladet)

Nervig Pugh testar opluggat

Kvällens Eskilstunaspelning är den tredje på Pugh Rogefeldts första akustiska turné någonsin.
- Det känns lite nervigt, säger mannen som var den som öppnade svenskan som rockspråk.

(Folket)